Tack......
Jessika var sjukt petig med ljusen! haha
Vackra Jess, "födelsedags"barnet
Sjukt söta Jenny! (förlåt, men jag var tvungen. hoppas det är lugnt)
My room, precis efter att jag kommit hem. Jag däckade ganska fort
kan jag säga er.
Mos Def - Eminem - Immortal Technique
En låt säger mer än tusen ord
what's cookin', good lookin'?
Hey människor!
Vet ni vad jag har gjort idag? Jag har åkt pulka.
Det var sjukt kul, bortsett från att jag och syrran ramlade hela tiden. Vinter = snö = is = halt! Och halt var det verkligen...
Jag och syrran är på väg upp för backen då jag helt plötsligt ramlar baklänges och slår i huvudet. Vi alla tre gapflabbar så att vi håller på att dö och helt plötsligt ramlar syrran också. Shit vilken syn det måste ha varit asså! haha. Anyway, sjukt kul hade vi och det ska garanteras göra om. Att vi blev till ispinnar och blöta som fan, det är en annan femma. Men syrran hade kul och det är huvudsaken ;)
Nu däremot är det läggdags för min del. Jag ska nämligen till min kära mormor imorgon på söndagsmiddag *haha*.
Hasta la vista, babies ;)
Vinter
Den här synen möttes jag av när jag tittade ut genom fönstret imorse.
Vackert!
Wow! Lyssna på den här killens röst. Jag är helt....
-
Tears are in your eyes
Come on and come to me now
Don't be ashamed to cry
Let me see you through
'cause I've seen the dark side too
When the night falls on you
You don't know what to do
Nothing you confess
Could make me love you less
I'll stand by you
I'll stand by you
Wont let nobody hurt you
I'll stand by you
So if you're mad, get mad
Don't hold it all inside
Come on and talk to me now
Hey, what you got to hide?
I get angry too
Well I'm a lot like you
When you're standing at the crossroads
And don't know which path to choose
Let me come along
cause even if you're wrong
I'll stand by you
Vinter? -No way, José!
Shuuz!
Idag är jag hemma från skolan av särskilda anledningar (pain, pain!).
Har suttit hela morgonen och kollat igenom lite bilder från Tunisien med fetaste längtan.
I'm telling you, vintern är inte min grej asså!
"Varför?" undrar ni säkert. Haha, jag ska tala om det för er...
1. Det är kallt (d nästan så man får köldskador fan)
2. Det är mörkt
3. Man blir blekare än Iniesta! Då mina vänner, DÅ är det illa asså.
Såg en bild som togs för några dagar sen, och asså... haha shit! Jag blev nästan bländad. Whiteness all ova di place.
Vet ni vad det värsta är? VINTERN HAR BARA BÖRJAT!! Det har inte ens kommit snö på riktigt än.
Föreställ er då hur jag kommer att se ut i typ Januari. Skrämmande tanke asså.
Men vet ni vad? Det gäller att försöka se framåt :). Det är BARA 8 månader kvar till Juli (bara, my ass).
Då ska jag ligga på en strand i Tunisien med 40 graders värme och njuta av livet! 5 veckor - garanterat brunis.
Att bara få träffa alla människor (och guys också för den delen) som jag saknar galet. Damn! Saknaden är verkligen stor nu asså.
Min brorsa Iniesta!
Det här visste du inte....
1. Jag kan inte vissla!
2. Jag är en milk-o-holic
3. Jag har en hörntand
4. Jag har skostorlek 42 (hahahaha nej jag skoja bara)
5. Mitt första ord som bebis var gurka
6. Jag kan göra de sjukaste röster du kan tänka dig
Mitt svar
"Andra gången jag snubblar över denna blogg. Geez, vad rasistisk den är. Kul, för övrigt, att du kräver av din drömman att kunna stava när du själv levererar grammatiska fel i vartannat stycke."
Hej Rami!
Först tänkte jag att jag skulle ta och välkomna dig. Kul att du hittat hit.
Jo, du nämnde att det var din andra gång här. Om det nu stämmer, så borde du vid det här laget ha märkt att jag tidigare haft en liten text där det stått att de flesta inlägg bör tas med en nypa salt. Att de är oseriösa.
Om inte, så borde jag nog ta och förtydliga det en gång för alla (då i alla fall du inte verkar ha förstått det).
Bloggen är inte till för att jag ska kunna skriva i ett korrekt svenskt språk (vad nu som är korrekt går väl att diskutera). Bloggen är till för att jag ska kunna skriva ner mina tankar, censurerade som ocensurerade. Hur jag väljer att strukturera inläggen eller vilket språk jag väljer att använda, är enligt mig, ganska oväsentligt. Det viktiga är väl att det man försöker få fram faktiskt når fram?
Det är skillnad mellan att stava fel medvetet, och att stava fel omedvetet. Språket jag väljer att använda mig av i exempelvis mina skolarbeten är inte samma språk som jag väljer att använda mig av i bloggen. Varför? För att det känns naturligare med talspråk i bloggen.
Om du nu skulle hitta ett felstavat ord i denna text, var vänlig och rätta mig då. Övning ger färdighet som man brukar säga.
Förresten, vad är egentligen "rasistiskt" enligt dig? Allting är väl ändå relativt, eller har jag fel?
Det är skillnad mellan att vara rasistisk och kritisk. Jag har vänner från alla sorters länder, svarta som vita.
Jag bor i en förort. Min mor är av svenskt ursprung medan min far är "utlänning".
Du som är från Sundsvall (enligt din ip-adress) borde inte komma och uttala dig om att vara rasistisk då jag förmodligen redan har stött på mer rasism än du någonsin kommer att stöta på.
Ändå gör du det. Varför? Jo, för att vi i Sverige har någonting som kallas yttrandefrihet. Yttrandefriheten låter oss fritt få yttra våra tankar och åsikter utan att vi blir censurerade eller bestraffade.
Låt mig därför få göra precis som du, UTAN att någon dum jävel ska gnälla.
Det är inte så smart att döma boken efter omslaget alla gånger.
You aint gotta feel me homie, Im feelin myself ;) Peaaaace! (hur gillar du min stavning nu by the way?)
sefjwekfjrskfheakhrehkgf
Jag hatar, hatar, HATAR att ha huvudvärk.
Skulle gå och sova, men vem fan kan sova när huvudet dunkar som jag vet inte vad?
Anyway, såg ni fotbollsgalan idag? Pelé var där och babblade på. Det märks verkligen att han har blivit gammal då allt han sa i stort sett var osammanhängande. De filmade publiken och några av spelarna samtidigt som han snackade, och jag lovar er, det syntes tydligt att INGEN fattade ett smack. Nästan lite komiskt alltså.
Till slut fick dom avbryta honom, för att han inte kunde sluta snacka. Hilarious!!
Zlatan tog också hem tre priser! Bl.a. guldbollen (förövrigt är det tredje gången han får guldbollen). Damn säger jag, den killen har verkligen kommit långt. Zlatan är väl den bästa "svenska" spelaren teknikmässigt, men lagmässigt... nej.
Ne, nu ska jag återgå till sängen. Adíos
Slänger in en bild på mina vackra syskon;
Kimora Lee Simmons
Jag har sagt det förut och säger det igen, smink och löshår kan göra mycket.
Superman!
Lite tankar nu på kvällen
Jag är en sån här person som går runt och funderar mycket på vad som komma skall.
Min största rädsla här i livet är att misslyckas. Att dö utan att ha uppnått någonting.
Om jag ska vara ärlig så är framtiden skrämmande.
Jag vet för tillfället inte vad jag vill göra med mitt liv, jag har inga mål och inga drömmar.
Själva vetskapen om detta gör mig rädd. Riktigt jävla rädd.
De flesta jag träffar på har någon form av dröm, oavsett om den drömmen är baserad på dem själva eller andra.
De vet vad de vill, och strävar efter att nå det.
Men jag då? Jag som inte vet vad jag vill, vad har JAG att sträva efter?
Vad brinner jag för? Vad vill jag göra av mitt liv?
Jag har hela mitt liv fått höra att jag är intelligent och att jag förtjänar det bästa yrket.
Men vilket yrke är egentligen det bästa?
Är det att vara advokat och tjäna multum, eller är det att vara flygvärdinna och kanske inte tjäna så mycket, men ha sjukt kul?
Det beror nog på hur man väljer att se det. Allt är väl relativt också.
På tal om ingenting känner jag att jag har hamnat i någon slags grå-svart-zone just nu.
Det är samma skit varje dag och jag behöver någonting nytt.
Bara att få komma bort ett tag, bort från vardagen, hade nog gjort sjukt mycket.
Egentligen vill jag bara spola fram tiden ca två år och se vart jag står någonstans.
inte är det här i alla fall.
Man brukar ju säga att den som väntar på något gott aldrig väntar för länge,
men vad händer om man väntar så länge att man aldrig hinner ta del av det goda?
Flashbacks
Yepp! För jag log när jag somna, log när jag vakna
Hela mitt liv vare dig som jag saknat
Du gjorde mig hel, du gav mig en mening,
så när vi skildes åt så tog du den med dig
Yepp! Du tog en del av mig
Av en bild, av ett ord
Jag kan få det när jag minst skulle tro
Går tillbaka då jag minns vad som gjorts
Kan inte fly det för det finns inuti mig
Ett skratt, en plats,
en dyster ton kan påminna mig om en viss persons namn
och om en viss persons sätt,
Fast det är en del av att leva,
att saker ändras och att det är skevt att acceptera
För allt vi gjorde och sa
och alla löften vi gav varann är tomma idag
Gammal vänskap jag tänker på den då och då,
ler åt minnen av sånt vi hittade på
Sånt som kändes,
sånt som gett mig glädje och sånt som brändes,
starka upplevelser jag varit med om.
Önskar att jag gjorde vissa saker när tiden var inne,
innan den hann gå och bli till ett minne.
Sluppit ångern att vara trasig som fan,
men det är lätt att vara smart med facit i hand.
Jag vet att ingenting kan bli som det en gång har varit
Så det går inte att leva ett liv i det förflutna
Men det é vad jag har varit med om
Som gjort mig till den jag är idag
The reason why....
Det här berör mig
Hennes svarta hår var så lent och doftade härligt
Hennes bruna ögon fångade mig som en fé med sin närhet
Jag steg upp som solen när hon brukade le mot mig, ärligt
Jag var kär, utan motstycke, farligt begär.
shuz!
By the way, om ni (speciellt du) läser det här, vilket jag tror att ni gör........
Troru inte att jag ser dig?! Jag ser MER än vad du tror att jag ser.
Höstdepression, MY ASS!
Jag har tänkt på en sak (as usual). Nämligen på det här med hösten. Man brukar ju säga att hösten är den värsta årstiden eftersom att det är då de flesta blir deprimerade. Det har gått så långt att man nu börjat klassa "höstdepression" som en folksjukdom. Jag vet inte hur många artiklar jag hittat på bl.a. aftonbladet som just handlar om höstdepressioner. Sist såg jag en artikel med rubriken "mirakelpiller mot din höstdepression". Jag vet inte, PERSONLIGEN tycker jag att det hela är lite weird. Det här med "höstdepressioner" det vill säga. För jag menar, visst, hösten är mörk och regnig.... men so what?! Vad spelar det egentligen för roll? Kan man inte då lika gärna drabbas av en sommardepression? För att det då är för ljust och soligt? Då kan vi lika gärna drabbas av depressioner efter varje årstid. Jag vet inte, personligen tycker jag inte att det håller. Jag tror mer att det är så att människan vill ha något att skylla på. Det kan vara så att man är deprimerad av andra orsaker och vill hitta en orsak till VARFÖR man är deprimerad. Man använder sig därför av försvarsmekanismen "rationalisering" och börjar bortförklara sin depression på annat. I det här fallet, att man mår dåligt just nu bara för att det är höst. Man intalar sig själv att det är OKEJ att må dåligt när det är höst och att alla gör det. Det är som en slags trygghet att veta att man inte är ensam och att man inte är knäpp.
Först funderade jag lite på om det var svenskt, det här med höstdepressioner. För att om jag ska vara ärlig så känns det väldigt svenskt det här med att klaga och bortförklara allt på vädret. Det kanske är något jag har fått för mig, vad vet jag. Men ni vet när man har ett samtal med en person som man kanske inte känner så väl, och det plötsligt blir pinsam tystnad? Vad gör man då ofta för att bryta tystnaden? Jo, man lägger en kommentar såsom "gud vad kallt det är idag!" eller "det är lite mulet! hoppas det inte börjar regna". Lite funny är det egentligen, tycker ni inte?
I alla fall, jag sökte på google för att se om det fanns något som hette "autumn depression" i andra länder, och vet ni vad?!?! Hör och häpna, jag hittade en artikel med rubriken "How to fight with autumn depression" i UKRAINSKA nyheter. Jag blev lite chockad om jag ska vara ärlig. Jag vet inte, Ukraina känns ganska exotiskt för mig då det är ett land man inte hör så mycket om.
Men asså vad tror ni? Tror ni på det här med höstdepressioner? Tror ni att det är som jag säger, att det endast är en bortförklaring? Eller har ni kanske en annan teori?
Jag själv tycker att det är lite konstigt att vissa "höstdepressioner" håller ända in till sommaren. Om det nu är så att man blir deppig för att det är höst, bör inte depressionen då upphöra när hösten är över? När det längre inte är "mörkt och regnigt"? Är det inte då bara något tillfälligt?
Alltså, rätta mig gärna om jag har fel. Jag kanske har fått allting om bakfoten.
Men jag, JAG personligen tycker att hösten är SJUKT mysig. Hösten är, efter sommaren, min favorit årstid. Jag kanske är knäpp, vad vet jag, men jag tycker faktiskt om att det är mörkt och regnigt. Det är det bästa jag vet!
Finns inget bättre än att ligga i soffan med en filt över sig en kväll samtidigt som man ser på en bra film och hör regnet smattra mot fönsterbläcket. Ljusen är tända i det mörka rummet och man håller en varm kopp te/choklad i händerna. Mysfaktorn är hög och då, DÅ mina vänner, mår jag som bäst.
Men, om jag nu däremot SKULLE vara deprimerad på hösten kan jag försäkra er om att det skulle vara av andra anledningar än vädret ;)
bara kärlek
Anthony Hamilton
Min drömman!
Här kommer en presentation på min drömman för er:
Utseende-relaterat;
Han ska vara längre än mig, dock inte FÖR lång. Jag vill inte se ut som hans dotter när vi går bredvid varandra men nånting runt 175 och 190 tror jag blir bra (jag är 168 för er som vill veta).
Han ska utstråla manlighet. Jag tål inte killar som är feminima på något sätt. Han bör inte ha små fötter, för det är för feminimt. För små händer är också för feminimt för min smak. Självklart ska han ha större händer än mig, helst dubbelt så stora.
Ej långhårig! Att en kille spenderar mer tid framför spegeln än mig för att fixa till sitt hår är ett BIG NO. Jag är svag för killar som är snaggade, men grejen med snaggat är att det är få som passar i det. Därför funkar hår också, men inte FÖR mycket hår. Håret är i alla fall sjukt viktigt.
Hår på bröst, rygg och under armar är förbjudet. Han bör vara ohårig, men det behöver inte betyda 100% hårfri. Lite hår kan han få ha på armarna och benen, men inte sådär grovt à la persisk matta.
Att en kille håller sig fräsch är superviktigt, så hygienen med andra ord står högt på listan. Han ska alltid lukta gott, inte ha öronvax och heller inte skit under naglarna. By the way, långa naglar är sjukt äckligt, och därför måste de alltid vara nedklippta.
Stilen är nummer ett på listan. Jag har alltid gillat killar med en klädstil som utstrålar självsäkerhet av någon anledning. Hans kläder ska alltid vara rena och fräscha. Han ska kunna matcha kläder och färger.
Han ska inte gå runt med samma kläder i en vecka!
Inte ha för tighta tjej-jeans (cheap monday) eller baggy jeans à la hiphop-XXXL, utan något mer mittimellan. Jag tycker om när killar har snygga färgglada t-shirtar tillsammans med ett par vita sneakers, så det får han gärna ha. Tycker det är riktigt fint!
Minst en kostym bör han också äga för lite finare tillfällen ;)
Det absolut värsta jag vet är killar som klär sig som nyimporterade irakier. Finns inget värre!
Fina accessoarer gillar jag. Typ en snygg klocka eller en fin keps (beroende på om han är street). Absolut inte en fet guldkedja för det diggar jag INTE (syrian-style). Jag gillar inte smycken på killar överhuvudtaget om jag ska vara ärlig (bortsett från klockan dårå).
Inga piercingar! Jag hatar piercingar.
Jag är helt svag för killar med en naturlig "solbränna". Naturligt bruna killar à la latino/nordafrikan
Personlighet/karaktär/beteende-relaterat;
Han får absolut inte bryta. Han måste kunna prata bra svenska...
...och sho-bre kan dra åt helvete.
Inga importer här inte!
En kille MÅSTE kunna stava, en kille med dyslexi är förståeligt men INGET för mig.
Jag vill ha en intelligent snubbe som vet vad han pratar om och som har båda fötterna på jorden.
Ej pipig eller ljus röst! Så avtändande med killar som har ljusa röster. Låter som ett irriterat bi som man bara vill slå ihjäl.
Skrattet hos en kille är jätte viktigt! Det ska vara manligt och sexigt och inte åsnelikt eller pipigt. Absolut inte kvinnligt.
DROGFRI! Inte alkoholist, inte rökare och aa.... you name it.
Humor måste han ha, han ska kunna få mig att skratta jämt. Han måste tycka om min.
Han får absolut inte vara blyg och säga "jag vet inte, du får bestämma" eller "spelar ingen roll hehe" i varje mening. Då är det kört för den grabben! Jag kommer att köra över honom direkt.
CHARMIG! Han ska kunna charma mig, min familj och mina vänner.....
.....Han ska tycka om min familj och mina vänner. De ska gilla honom också.
Snäll och omtänksam! Om en kille t.ex. inte ser ut som Quaresma eller Jude Law, men är lika snäll som den där nörden man gick med i högstadiet, så spelar det inte så stor roll. Visst, attraktionen måste finnas där, men så är det väl alltid?
Stark, självständig (ej gå på soc) och trygg i sig själv.
Han ska ha ett bra välbetalt jobb, det spelar ingen roll om det är i hans pappas restaurang eller som rövläkare. Bara han gör någon nytta och har cash i fickan. Han får inte snåla och räkna varenda 50öring han har i plånboken för att sedan räkna ut hur många tuggummin han kan få för dem. Jag är inte värsta golddiggern, men faktum är att pengar gör mycket idag, även om vissa tycker att kärleken går före allt så NEJ. I början kanske det gör det men inte efter några år, pengar gör MYCKET! Och nu menar jag inte att han behöver vara stenrik (bara nästan ;D).
Han ska ha en fin bil. Höj inte på ögonbrynen nu. Men asså, hur kul är det att stå med släkt/familj eller vänner och så kommer han förbi med en skruttig bil från 20-talet varpå man säger "Hehehe det är han".
Kunna laga mat! Helst inte bara köttbullar med potatismos.
Han ska vara romantisk. Typ bjuda ut mig på fina restauranger ibland, göra middag och tända ljus när jag kommit hem trött, ge mig rosor på alla hjärtans dag. Helt enkelt överraska mig lite då och då, så att jag inte tröttnar på honom.
Ingen stalker. Självklart ska han visa att han bry sig om mig, men inte ringa varje minut och toffla. Man behöver kunna andas i en relation. Inte heller någon som gör precis aaaaaaaallt jag säger, för då kommer jag bara att köra över honom totalt. Lite spänning ska det vara. Han måste kunna ta en diskussion eller ett gräl. Men kom ihåg en sak, jag har ALLTID rätt, även när jag har fel.
VIKTIG PUNKT: Inga importer!!!
Musiksmak är rätt viktigt för mig. En kille som endast lyssnar på hårdrock är inget för mig. Jag ska kunna pumpa Talib Kweli och han ska bara digga det hååårt, men även när jag kör på John Legend. När jag är ledsen och vill lyssna på Alicia Keys ska han INTE sjunga med.
Allmänt så gillar jag killar som brinner för någonting. Det kan vara musik, det kan vara sport, det kan vara konst.... det kan i stort sett vara som helst.
Tycker det är sjukt attraktivt. Pluspoäng om han kan sjunga ;) *tjejer, ni vet vad jag menar*
Han ska endast ha ögonen för mig, flörtar han med andra så är han inget att ha. Han måste kunna bevisa att jag är den enda han vill ha. Charma mig med söta sms på kvällarna, ringa på morgonen med en sån där sexig hes röst och säga att han saknar mig. På msn ska han skriva mitt namn med ett hjärta så att alla ser att han är min.
Jag går före "grabbarna" och han ska behandla mig med stor respekt.
Ungefär så ligger det till.
Ajuste.. nämnde jag, INGA IMPORTER!!!!
Observera; detta är min DRÖMMAN och inte nödvändigtvis bara krav (även fast vissa punkter faktiskt är krav)
I am back!
Nu är jag tillbaks :)
Har inte hunnit skriva så mycket idag, för jag har nämligen haft fullt upp. Har färgat håret, har varit barnvakt, har pluggat, och aa... u name it. Jag ber om ursäkt, mina vänner.
Det känns som att det har hänt ganska mycket nu de senaste dagarna. Det är så typiskt att saker ska hända när man har bestämt sig för att ha "bloggpaus". Jag har haft så mycket jag velat skriva om, men känt att jag varit tvungen att vänta till idag. Till söndag.
Men helt ärligt, så känner jag att jag inte har tid att skriva just nu. Har så mycket annat som går före.
Ska försöka slänga in ett eller annat inlägg i alla fall. Bara för er skull.
.
Är back on track på söndag!
Over and out? or not.....
Jag har tänkt mycket på hela den här grejen med bloggen, om jag ska stänga ner den eller inte.
Jag har beslutat mig för att inte göra det.
När man har skrivit i så pass många månader (nio för att vara exakt), känns det bara onödigt att "slänga bort allt". Jag menar, tänk er själva.... ni anstränger er för att uppdatera, och sen helt plötsligt tar ni bara bort allt. Vad var det då för mening med att skriva från första början?
Jag vet inte om jag ska ta en bloggpaus nu eller vad jag ska göra (jag vet, låter jävligt klyschigt med bloggpaus. alla tar bloggpauser just nu), för jag känner att jag inte pallar just nu.
Vissa dagar är jag övertygad om att jag skriver för att jag VILL skriva, andra dagar känner jag att jag bara skriver för er skull. Men sen tänker jag, VARFÖR ska jag skriva för er skull när ni inte visar någon respons?
Okej, Redis kommenterar ju ganska ofta. Haifah ibland. Men ni andra då?
Okej, nu låter det som att jag skriver blogg bara för att få kommentarer, men så är det inte. Det är bara det att en kommentar gör VÄLDIGT mycket då man känner att man tappar motivationen. Det behöver inte stå så mycket. Så lite som ett "hej" duger gott och väl.
Den stora frågan nu är dock fortfarande hur jag ska göra, för jag har fortfarande inte bestämt mig.
Ska jag ta en bloggpaus tills jag känner att jag vill fortsätta att blogga regelbundet igen? Eller ska jag sluta skriva i bloggen men ändå låta den finnas kvar? Jag vet ärligt talat inte, och därför ska jag nog tänka lite till.......
Tills dess; So Long Babies!
