TYST KÄRRING JÄVEL!!
Ibland finns det tillfällen då man är mer lättretlig än andra. Några av dessa tillfällen inträffar när man har bråttom någonstans, när man är stressad. Idag inträffade ett sådant tillfälle. Jag hade JÄVLIGT bråttom någonstans, vart tänker jag tyvärr inte säga *haha, fuckers.. jag vet att ni vill veta!*. Det måste verkligen ha synts på mig att jag var stressad då jag gick så där onormalt fort som man kan göra ibland. Hur som helst, jag går där och ser säkert jävligt retarded ut och självklart, SJÄLVKLART ska en kärring *ursäkta ordvalet* komma fram och babbla. Hon babblar på om precis allt, trust me, det måste ha varit hennes livs historia. Och vad gör man liksom? Det är alltid svårt att veta hur man ska handla i en sådan situation. Antingen ber man kärringen dra åt helvete och fnyser: JAG HAR INTE TID! eller så lyssnar man lugnt på. Jag stod där och funderade, ska jag välja alternativ ett eller två? Snäll och trevlig som jag är blir det självklart alternativ nummer två. Man ska ju visa respekt mot de äldre.
Det har gått kanske tre minuter, och tror ni att jag har kommit därifrån? HELL NO! Det verkar inte finnas en off-knapp på kärring jäveln. Till slut säger jag, trevligt och väluppfostrat: Det var trevligt att talas vid, nu måste jag tyvärr gå.
edit: ska också informera om att detta inte är ett inlägg som jag har skrivit nu utan är ett inlägg som jag tidigare glömt att publicera.
Soon
Just nu väntar jag på att jag ska få pengar, så att jag kan gå och köpa min Canon Ixus 860is.
Kommer att kännas så mycket roligare att blogga när jag kan sätta in bilder.
På tisdag eller onsdag börjar jag igen. Just letting you know.
