Du........
Vet du att jag tycker att du är intelligent som få? Nej, det gör du nog inte heller.
Seriöst.. jag ska inte dra förhastade slutsatser nu, men det är möjligt att du är han.
Aaargh jag dör!
Baby!
-
Don't you love this?
tuddiluu mon cherie!
Nemen hallelåja! Det var ett tag sen man skrev här.
Anyway, hur är det med mig? Det är suveränt... eller?
Om jag ska vara ärlig är jag SJUKT uttråkad. Mina två favourite girls befinner sig utomlands och jag känner mig allmänt deppig. Eller deppig och deppig, det känns tomt liksom. Jag funderar starkt på att dra till den ena som befinner sig i Polen. Jag menar.. pengar har jag (som Petter sade det; det går bra nu. HAHA, nej.. jag skoja sig lite), och tid har jag också. JÄVLIGT mycket tid. Haha.
Jag drar till mon bled den 29 juli, fram tills dess vet jag inte vad jag ska göra faktiskt. Var planerat att jag skulle till Paris men så vart det inte. Antar att jag får begrava mig i plugg då jag har sjukt mycket som måste vara klart till terminen börjar *tragiskt men sant*
Anyway, vad gör jag annars om dagarna, förutom att klaga? För tillfället jobbar jag, och där har ni också anledningen till varför det går bra nu. haha. Jag jobbar närmare bestämt på ett dagis och vet ni vad? BARNEN ÄLSKAR MIG :|
Jag har lite svårt att förstå det själv faktiskt. Jag brukar ha SJUKT dåligt tålamod men så är inte fallet med dessa kids. Dagarna spenderas till att rita och klippa masker, sjunga, leka mamma pappa barn, hoppa hopprep, läsa sagor och gud vet vad. Är alltid lika slut när jag kommer hem. Slutar alltid med att jag däckar i soffan (vilket jag förövrigt också gör på bussen). Ajuste, kom o tänka på en sak! Fick värsta sjuka frågan första dagen på jobbet. En iranier (JA, det förklarar ju verkligen saken) frågar mig:
-Är du gift?
Say what tänker jag? Vad fan säger du människa? I'm just a KID! vadå gift? troru vi befinner oss i Iran eller?
-Nej *skratt* Jag går fortfarande på gymnasiet.
-Oj, förlåt miiig! förlåååååt.
-Haha, ingen fara.
Ser jag verkligen så gammal ut tänker jag? Hon måste trott att jag var typ trettio. Shit asså, är det redan dags för antirynk-krämer? Visste liksom inte om jag skulle skratta eller gråta. Men sen slår det mig, hon är IMPORT!
Haha anyway, som jag sa så älskar barnen mig och de är verkligen gulliga! Finns en kille som är typ max två år. Första dagen frågar jag: "Hej! Vad heter du?"
Han svarar med den sötaste rösten ni kan tänka er, "Erik Silversköld". SHIT tänker jag! Vad fan är det här? Jag kunde knappt mitt efternamn när jag var 10 *okej, SÅ dum är jag inte. Men ni fattar vinken*
Det känns lite mäktigt hur alla barn kallar mig fröken. Man har så mycket power!
En dag så var det två tjejer som tjaffsade. En annan tjej kommer springandes till mig: "FRÖKEN! FRÖKEN! SARA OCH LISA BRÅKAR. KOM FORT!!!"
Jag går dit och frågar:
-Hej tjejer. Vad är det som har hänt?
-Sara kallade mig fisa!
-DET GJORDE JAG INTE ALLS!
-Johoooo!
Jag frågar den tredje tjejen (hon som kom springandes) vad det är som stämmer och enligt henne hade Sara faktiskt sagt fisa. Så jag säger till Sara
-Sara! Så där får man inte säga. Vad hade du gjort om någon sa så där till dig?
-Jag vet inte.
-Ne just precis. Man måste tänka på att det man säger faktiskt kan göra andra ledsna. Tänk på det till nästa gång.
Sen går jag och jag hör i bakgrunden;
-DU BEHÖVDE INTE HÄMTA FRÖKEN!!!
Haha shit asså.. snacka om att verkligen leva in sig i rollen. Men jag måste erkänna, det är kul som fan!
..Nog om det. Nu har ni fått erat inlägg som ni har tjatat om. Har faktiskt inget mer att skriva.
Här får ni en bild by the way. In my hoodie. Lite förort sådära...
Kanske inte världens snyggaste bild, men you know what? Ibland
måste man faktiskt bjuda lite på sig själv.
